Kopparmärra

Karl IX:s ryttarstaty invigdes med pompa, ståt och fladdrande flaggor den 7 september 1904. Foto: Aron Jonason (ur Göteborgs Stadsmuseums arkiv)

Det är en solig septemberdag på Kungsportsplatsen i Göteborg 1904. Flaggorna fladdrar och det är en rojalistisk feststämning över staden. Torget, och till och med några av taken, är fyllda av förväntansfulla göteborgare. Äntligen ska den nya ryttarstatyn invigas. Den har till stor del bekostats av stadens invånare själva (och särskilt då de rikare ibland dem, får man förmoda). Vissa affärer i stan håller till och med stängt för firandet. Trots att det är en vanlig torsdag. Så blir klockan äntligen tolv, och friherren Gustaf Lagerbring, landshövding för Göteborgs och Bohus län, till orda.

– Det nutida Göteborgs invånare hafva önskat se dragen af det äldre Göteborgs grundläggare gjutna i brons för att därmed inför samtid och eftervärld hugfästa minnet af nionde Carls kraftfulla och i vår svenska historia så starkt framträdande konungagestalt, sa han bland annat.

Sedan är det dags för ceremonins huvudperson kung Oscar II att hålla ytterligare ett kort tal. Kort men omständligt, i alla fall med nutidens mått mätt.

– Och dock bör det aldrig förgätas, att Carl den nionde med klokhet, kraft och ihärdighet, om ock stundom enligt vår samtids begrepp med öfverdrivet hård hand, värnade om fadrens och förberedde sonens värk. Därföre må hans hågkomst städse förblifva ärad i hans fädernesland, som även är vårt, avslutar han.

Efter dessa både herrars högtravande tal som ungefär kan sammanfattas med att göteborgarna ville ha denna staty för att påminna om Karl den nionde, och att Karl den nionde var en bra men lite hårdhänt kung, avtäcker så friherrinnan Lagerbring statyn. Alla applåderar, fosterländska sånger sjungs.

Grundade ett äldre Göteborg
Varför ville göteborgarna år 1904 då ha en staty av just Karl den nionde? Ett viktigt skäl är att han grundade en av staden Göteborgs föregångare, passande nog kallad Karl IX:s Göteborg, som låg vid Färjestaden på Hisingen. Som vanligt var på 1600-talet brändes den staden dock ner av danskarna innan den hann lämna något större avtryck i historien.

Men Gustav II Adolf, Göteborgs egentliga grundare, hade man ju redan en staty av på Gustav Adolfs torg. Så när göteborgarna blev sugna på ytterligare en gammal kung i brons fick det bli Gustavs pappa Karl, trots att dennes Göteborgskoppling var aningen svagare.
Att Karl den nionde skulle avbildas till häst tycks inte ha varit den ursprungliga planen utan mer något som man kommit på under resans gång vilket tycks ha vållat skulptören John Börjeson en del huvudbry. I ett brev till sina uppdragsgivare ska han, möjligen en smula uppgivet, ha skrivit: ”Under funderande på denna gubbe har det så småningom kommit en häst mellan benen på honom”.

Svärd på vift
1977 hamnade Kopparmärra i tidningarna ännu en gång – nu i ett betydligt mindre festligt sammanhang. Klockan kvart över ett en oktobernatt klättrade nämligen två unga upp och snodde hans 17 kilo tunga svärd. Enligt ett vittne i Göteborgs-Postens artikel med var de båda svärdtjuvarna i 20–25-årsåldern högljudda, berusade och iklädda blåjeans. Svärdet fick ersättas med en kopia.

21 år senare, 1998, dök dock svärdet upp igen vid en husrannsakan i ett torp utanför Lysekil. Göteborgs Stad fick köpa tillbaka det för 500 kronor, och det tillhör i dag Stadsmuseets samling. Kungen som nästan men inte riktigt lyckades grunda Göteborg (men säkert var bra på annat) får alltså hålla till godo med en svärdskopia, där han sitter nypolerad men aningen bortglömd ovanpå hästen som blev kändare än sin ryttare.



Kungsportsplatsen i slutet av 1960-talet. Foto: Göteborgs Stadsmuseum