Berättelser bortom stereotyperna på romsk filmfestival

Foto ur filmen Mechkar. När Bulgarien demokratiserades blev många romska jordbruksarbetare arbetslösa. Många av dem återgick då till det yrke de lärt sig som barn - björndomptör.

– Allt är gratis, så nu är det bara att komma och frossa i ett kulturutbud som oftast inte når salongerna, säger Domino Kai, ordförande i föreningen Sveriges internationella roma filmfestival.

I helgen fylls Göteborgs stadsmuseum, Hagabion och Folkets bio Angered med romsk film av alla de slag: Nyheter och klassiker, spelfilmer och dokumentärer.

– Vi ville ha ett så brett program som möjligt, så att det ska finnas något för alla. Där har vi lyckats.

Domino Kai har tidigare arrangerat romska filmfestivaler i Uppsala, Stockholm och Gävle. När han anställdes på Göteborgs stadsmuseum för att arbeta som sakkunnig med utställningen Vi är romer blev han ombedd att anordna en festival även här.

Visar världen ur en annan kameravinkel
Domino Kai drivs av att visa nyanserade bilder av romers liv runt om i världen – filmer där romer inte pressas in i exotiska, ockulta eller tokroliga rollkaraktärer.

– Jag vill visa filmer där man vänder på kameralinsen och visar verkligheten från romernas sida.

Varje film följs upp av ett samtal där bilden av romer i film konkretiseras med korta filmklipp ur kända filmer.

– Det är en orättvis bild som visas om och om igen. Det bidrar till att förstärka majoritetens tankar om romer – ”de har fantastisk musik och vackra kläder, men de får inte bo granne med oss för då sjunker värdet på vår bostad”.

Film som kan så frö
Domino Kai ser film som ett bra verktyg att väcka nyfikenhet på romers liv.

– När publiken lämnar salongen hoppas jag att de har fått med sig ett frö som kan följa med vidare. Om det då kommer upp myter och missuppfattningar i till exempel fikarummet på jobbet eller hemma vid middagsbordet kan de säga ”det stämmer inte, jag var på en filmvisning och då fick jag se och höra det här”.

Vilket är din personliga favorit på festivalen?
– Oj vad svårt. Men det är nog Korkoro av regissören Tony Gatlif. Den skildrar förintelsens romska offer på ett väldigt starkt och fint sätt.