Club Oscar – ett manligt alternativ med pratgaranti

Klubb Oscar består av en brokig skara herrar, med rötter på olika håll. Arne Elkjaer har sina i Danmark. Foto: Lo Birgersson

Det började med att Hugo och några andra tröttnat på att det var så svårt att locka män till aktiviteterna.
– När man försökte kom det alltid bara tretton tanter och ingen karl. Det var en väldig obalans.

Varannan torsdag sedan 2011
I augusti 2011 hölls en första träff för bara män. Något ovant, men ovanligt uppskattat och på frågan om de skulle ses igen blev svaret ett bestämt ”Ja!”
Någon av gubbarna utbrast att ”Då är saken Oscar” – och klubben fick sitt namn.

Varannan torsdag, året runt, med undantag för när de prickar julafton eller någon annan viktig helg, träffas de.
Den här eftermiddagen sitter ett tiotal herrar runt bordet, alla i ljusa skjortor och någon har kavaj. Inga slipsar. Hugo har gjort i ordning sandwich-trekanter, grovt bröd med tonfisk och det finns en köpekaka. Hembakt blir det bara när Bengt rycker in. Det dricks ur kommunala muggar, men kaffet doftar gott och teet är bryggt i kanna.

De för ett samtal, faller in i varandras tal utan att avbryta. Om allt och inget. Högt och lågt så länge det inte handlar om politik eller religion – för husfridens skull. Hittills har de aldrig fått slut på ämnen.

Ses oftast på Stampens träffpunkt
För det mesta ses de här, på Stampens träffpunkt, med kaffemuggar runt hopställda bord. Ibland bjuder de med damerna. Då blir det gärna en utflykt och slipsarna kommer fram. För ingen av herrarna runt bordet har något emot damer.
Det blir bara lite enklare utan dem ibland.
– Lite friare, konstaterar Bengt.
– Vi här talar samma språk; killsnack, säger Josef och tar som exempel att många damer inte alls förstår sig på tjusningen med en katalog från Kjell och c/o.
Arne nickar instämmande.
– Det är viktiga grejer det.

De har svårt att ringa in vad det är de pratar om. Tillfälligheter avgör. De börjar på ett spår och sedan fortsätter de på ett annat.
Men de är överens om att det blir ett annat samtal i damsällskap, mindre om kläder, relationer och barn.
Men det är inte bara ämnena. Upplevelsen är att med damer i rummet behöver herrarna egentligen inte bidra något alls.
– Man behöver inte prata, säger Arne.

Män blir mindre ensamma
Och prata vill de. Hugo säger att män som förlorar sin partner eller går i pension ofta blir mer ensamma än kvinnor i samma situation.
– Kvinnor har genom livet haft symöten, bästisgäng och barnvagnsskjutande – gemenskaper som lever vidare. Det är inte lika vanligt bland män.
Alla säger att just ”småpratet”, ”allmänpratet” är mest betydelsefullt.
– När jag går hem frågar jag mig själv vad vi snackat om egentligen – och kommer fram till att det spelar ingen roll, säger Arne.

Väjer inte för svåra ämnen
Det betyder inte att club Oscar väjer för de svåra ämnena. Sjukdomar, komplicerade bakgrundshistorier och ensamhet lyfts kring bordet. Och det lyssnas.
– Vi kan vara ”rätt så öppenhjärtiga”, för överenskommelsen är att när vi går härifrån är det glömt, säger Arne.

Även det som ligger allra närmast hjärta och själ delar de med varandra, men då på tu man hand.
För dessa möten, varannan vecka, året runt, har skapat mer än en klubb. Det har skapat nära band och viktiga vänner i vardagen.
”Förlåtande sinnelag” säger någon ”Kärlek” säger en annan. Club Oscar helt enkelt.