Flaggan i topp för West Pride

På onsdag 28 maj hissas återigen regnbågs-
flaggan på Göteborgs Stads paradflaggstänger
vid Gustaf Adolfs torg. Foto: Seroj Ghazarian

– En stor del av programmet består av att stadens verksamheter gör saker. Inte minst kulturinstitutionerna, säger Anna-Carin Jansson, planeringsledare.

Intresset växer för varje år
Samtal om barnlitteratur och normkritik i Guldheden, workshops för ungdomar på Frilagret, föredrag med Barbro Westerholm om att gå sin egen väg i Härlanda och seminarier om kärlek som mänsklig rättighet i Angered. Det är bara några exempel på vad Göteborgs Stad bidrar med bland de hundratals programpunkterna under West pride.

Anna-Carin Jansson konstaterar att intresset från verksamheter runt om i staden växer för varje år.

– Det är en tydlig trend att det blir mer och mer som händer. Så staden är totalt sett väldigt engagerad i West Pride.

Likvärdig service 365 dagar om året
Varje år anordnar Göteborgs Stad en ceremoni då regnbågsflaggan på Gustaf Adolfs torg hissas för att inleda festivalen. I år sker det den 28 maj klockan 12. Det blir tal av vice stadsdirektör Ulrika Blennius, politikerna Thomas Martinsson (MP) och Ann Catrine Fogelgren (FP) samt Tanya Charif från Göteborgs Stads hbtq-råd. Dessutom sjunger operasångerskan Negar Zarassi. Hon sjunger i ledmotivet till den göteborgsproducerade filmen Regnbågens sång, som visas runt om i Göteborg under West Pride.

Under festivalen har alla anställda i Göteborgs Stad rätt att gå på festivalens arrangemang, efter överenskommelse med sin chef. Anna-Carin Jansson hoppas att många kommer ta vara på det, då det ger både fortbildning och möjlighet till nya perspektiv på verksamheten man jobbar i.

– Stadens uppgift är att erbjuda likvärdig service till alla medborgare 365 dagar om året. Men West Pride kan göra att det arbete som ska ske varje dag faktiskt får kraft och energi, som en vitamininjektion.

Hur då?
– För att det vajar 700 regnbågsflaggor i stan, för att det blir en fråga som syns. Heteronormen är stark, och ibland missar verksamheterna att tänka på ett det finns andra än kvinnor och män, eller att det finns andra familjer än mamma, pappa, barn. Vi måste jobba med det. Det handlar ytterst om kvalitet – man måste inkludera alla.