Fler guidade turer i Sjömanstornet

Foto: Ola Persson

– Det är lite lurigt om man är höjdrädd. Tornet är rätt så högt, och avsatsen där uppe kan kännas ganska liten. Men det är ett spännande utflyktsmål med en lika spännande historia, säger Karl Hellervik.

"Utsikten talar för sig själv"
Han är pedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet och är med och håller i de guidade visningar av tornet som drar i gång lördag den 5 maj och pågår till och med den 15 september. Förutom uppstigningen i tornets branta trappa eller trånga hiss och den fina utsikten över älven och hamnen får visningarnas besökare ta del av tornets historia.

– Uppe i tornet brukar vi inte säga så mycket – utsikten talar för sig själv – men innan och på vägen upp berättar vi om tillkomsten och historien bakom. Till exempel vem det var som beställde tornet och varifrån pengarna kom, säger Karl Hellervik.

Sjömanstornet byggdes till minne av de 690 svenska sjömän som dog under första världskriget. Men när det invigdes 1933 var det många sjömän som var kritiska – de var nämligen besvikna på att arbetsvillkoren på sjön inte blivit bättre trots att många politiker under kriget lovat att arbeta för detta.

Symbol för väntande sjömanshustrur
– De fick ett torn, men det hade de inte efterfrågat. Det är av sten och går inte att äta. Jag tycker det är en nyttig fråga att fundera på – vem är det som vill ha ett monument egentligen?

Minst lika känd som själva tornet är kvinnoskulpturen på toppen – Sjömanshustrun. Den är gjord av Ivar Johnson, som var en av sin tids stora skulptörer. Men vem är kvinnan? Enligt en historia föreställer skulpturen en verklig kvinna, vars make var ångmaskinist och omkom i en explosion på Göta älv. Trots detta ska kvinnan varje dag ha stått och väntat på honom – kanske var hon lite egen eller galen av sorg? Men enligt Karl Hellervik ursprungligen ett aprilskämt påhittat av en tjänsteman på Sjöfartsmuseet.

– Sanningen är snarare att skulpturen inte föreställer någon specifik person, utan är en symbol för de sjömanshustrur och familjer som väntade på sjömännen därhemma. Sjömanshustrurna var en stor grupp i Göteborg, och det var ett tufft och ofta ensamt och ovisst liv, säger han.