Hallå där, Micaela Molitor!

− Overkligt. Det är konstigt att se sig själv som staty. Men samtidigt jätteroligt att få vara med och påverka nya Kvillebäcken.

Har statyn blivit som du hade föreställt dig?
− Den är väldigt lik mig. Jag var lite rädd att statyn skulle se helt annorlunda ut, men det gör den inte. Än så länge har jag bara sett lermodellen och inte den färdiga bronsstatyn, men han är duktig, skulptören Martin Hansson.

Hur kommer det sig att just du står staty i Kvillebäcken?
− Jag var med i en tävling som jag hittade på nätet och som gick ut på att man skulle komma med förslag på hur man kan förbättra Kvillebäcken. Jag skrev ner det jag skulle vilja ha, som mycket grönområden, körsbärsträd, konstkafé och ett promenadstråk ner till hamnen. Dessutom föreslog jag en staty av Karl och Ada, eftersom de bodde borta vid Ramberget. Inte hade jag kunnat föreställa mig att det var jag som skulle få stå staty här.

Hur har arbetet med statyn gått till?
− Först fick jag göra en avgjutning i plats, tandläkarplast. Jag fick sitta där och ha det där kletet på mig som skulle bli till själva gjutformen. Detaljer som hår och liknande har Martin Hansson sedan mejslat ut med hjälp av fotografier han har tagit på mig.

Vad säger nära och kära, vänner och bekanta?
− De tycker att det är jätteroligt och många av dem kommer att vara med på avtäckningen. Många har sagt att ”herregud, vad avundsjuk jag blir, jag vill också vara staty!”.

Men vem är det statyn föreställer? Berätta lite om dig själv!
− När det har stått något om statyn i olika sammanhang har det bara stått att det är en kommunalarbetare som blir staty. Men framför allt är jag någon som gillar konst och som själv målar i olja. Jag öppnar snart ett galleri i Kvillebäcken. Det är något jag har velat länge. Statyn och all uppmärksamhet som den har fört med sig gjorde att jag fick modet att göra det.

På söndag ordnar Kvillebäcken trädgårdsfest - då kan du se hur statyn ser ut. Läs mer om detta på länken nedan!