Munkebäckselever delar med sig av gripande berättelser

På Emigranternas hur har man byggt upp en del av ett skepp som ser ut som det gjorde för de svenska emigranterna på väg från Sverige till Amerika.

- Vi kände att det kanske var ett känsligt ämne, men det föll väldigt väl ut. Eleverna berättar öppenhjärtigt om sina resor. Många har väldigt svåra upplevelser med sig och berättelserna är oerhört gripande.

"Det fanns ett behov av att berätta"
Susanne Kallanvaara är rektor på Munkebäcksgymnasiet och skickar över några av de texter som eleverna har skrivit. Hon berättar att det verkar som om eleverna har tyckt om att få dela med sig och att de satt som trollbundna när klasskamraterna redovisade sina berättelser. Hon läser upp ett stycke från en av de berättelser som eleverna skrivit:

”En dag bestämde jag mig för att lämna mitt land. Jag fick inte gå i skola där och min framtid såg mörk ut. Jag promenerade på natten från Etiopien till Sudan.”

– Det kändes som om eleverna ville berätta och att det fanns ett behov av att berätta. Men ville man inte tvingade vi ingen.

Utställning för fördjupad kunskap
Lars Hansson är utvecklingschef på Emigranternas hus och berättar att elevernas berättelser kommer att användas som komplement till en ny utställning som öppnar för allmänheten torsdag 11 maj.

– Vi har byggt upp en fartygsmiljö som är inspirerad av Wilsonlinjens fartyg som under ett halvt sekel transporterade svenskar som ville emigrera till Amerika. Invändigt är båten uppbyggd som den miljö som emigranterna mötte och vi hoppas att utställningen ska ge en fördjupad upplevelse av emigrationen, men också ge en koppling till dagens migrationsfrågor och de upplevelser som dagens migranter är med om.

En av eleverna skriver:

”Vi planerade för att åka till Italien men vi var rädda och tänkte att vägen dit var farlig speciellt havet. Många människor hade drunknat där och vi skulle åka med en liten båt i tre dagar på öppet av. På havet var det jättehemskt.

Vill ippmana till berättande
För Emigranternas hus har projektet handlat om att skapa kommunikation och uppmana skolorna att hjälpa till att samla in berättelser om dagens migration så att vi i framtiden kan berätta om den på samma sätt som vi i dag kan berätta om emigrationen från Sverige på 1800-talet. Och på Munkebäcksgymnasiet har man fått inspiration och Susanne Kallanvaara tror att de kommer att fortsätta jobba med att låta eleverna berätta om sina upplevelser under flykten till Sverige.

– Vi kommer nog att på ett annat sätt att uppmärksamma elevernas resa till Sverige än vi har gjort tidigare. Dessutom är det nyttigt för oss att höra om deras upplevelser. Och också få en bild av hur de upplever Sverige. ”Det kändes lite konstigt när jag kom hit för att jag kunde inte språket och allt var nytt för mig men jag talade engelska med svenskarna. Första gången jag såg spårvagnarna och båtar så tyckte jag att de såg konstiga ut.”