Barnkultur över gränserna

Athenkosi och de andra barnen ritar med kritor på stora papper utlagda på golvet i bibliotekets samlingssal. Uppgiften är att med hjälp av bilden berätta om området de bor i. De är ivriga och samtidigt koncentrerade.

- Det här är mitt hus, berättar nioårige Athenkosi Marwana med hjälp av en tolk som översätter från det afrikanska språket xhosa till engelska.

Workshopen ingår i det kunskapsutbyte inom bland annat kulturområdet som sker mellan Göteborgs Stad och Nelson Mandela Metro i Sydafrika. De tre konstnärerna är här för att lära ut hur arbetet med barnkultur bedrivs i Göteborg. En grupp konststuderande från Nelson Mandela Metro är med för att lära sig den svenska pedagogiken. De ska sedan starta egna verksamheter i andra kåkstäder och föra kunskaperna vidare.

Barnens teckningar från flera olika workshops sammanställs och blir en utställning som visas på de olika biblioteken i Nelson Mandela Metro.

Unga får uttrycka sig genom konsten

- Vi är här för att inspirera till konstnärligt arbete med barn och unga. De ska kunna få uttrycka sig genom konsten, menar Britten Löfqvist som är konstnär och konstkonsulent på Göteborgs kulturförvaltning med inriktning mot barn och unga.

- Barnen tycker det är fantastiskt roligt att vi kommer och arbetar med dem och att det är de som är i fokus, berättar Henriette Ousbäck, konstnär som också arbetar på Kulturförvaltningen.

- Barnen är väldigt öppna, väldigt positiva, nyfikna och lätta att prata med. De är blyga i början men genom arbetet får man fin kontakt med dem, säger Henriette Ousbäck.

En viktig del i pedagogiken från Göteborg är att inte styra barnen för mycket. De får en uppgift och material men sen är det fritt fram för egna lösningar.

- Den egna unika lösningen är det viktigaste. Det är så de blir stärkta i sin självkänsla, menar Britten Löfqvist.

Behovet av kultur i de fattiga kåkstäderna i Nelson Mandela Metro är stort. Det finns nästan inget att göra för barnen i kåkstäderna. Så dagens workshop är mycket uppskattad av barnen.

- Det är inte bara ett konstprojekt, det handlar om att förbättra miljön i kåkstäderna, säger den lokala konstnären Anette de Plessis som också deltar i utbytet.

Hon har under lång tid engagerat sig för att sprida kultur bland barnen i de fattigare områdena i Nelson Mandela Metro.

Ville bidra med något

- Jag såg hela tiden barnen rita vackra teckningar ute på gatorna. Barn vill uttrycka sig själva. Det påminde mig om min egen barndom. Jag kände att jag måste bidra med något för att stoppa våldet, berättar hon.

Så hon började på eget initiativ med konstutbildning för barn. År 2000 arrangerades en konstutställning i Göteborg där en rad konstnärer från Nelson Mandela Metro ställde ut målningar och konsthantverk. Syftet var att lyfta fram sydafrikansk konst. I samband med detta vann Anette de Plessis ett stipendium och fick tillbringa en månad på Konstepidemin i Göteborg.

Besöket inspirerade henne att starta Siyaya Center for Young arts. Det är ett konstcenter för barn i tidigare eftersatta områden i Nelson Mandela Metro. Bildkonsten används bland annat som terapeutiskt verktyg för att träna unga barn som till exempel är handikappade, har utnyttjats sexuellt eller som drabbats av aids.

- Jag såg vad ni gjorde i Sverige och jag insåg att det kan fungera också i Sydafrika, berättar Anette de Plessis.

Flera olika kulturprojekt

Under de tre år som samarbetet pågått mellan de två städerna har flera andra kulturprojekt genomförts. De två orterna arrangerade en poesitävling år 2001. 26 ungdomar från Nelson Mandela Metro och sex från Göteborgs fick sina bidrag tryckta i en antologi som gavs ut på både svenska och engelska med titeln ”Weaving the fabrics”. Den svenska vinnaren, 25-åriga Elisabeth Hallgren, fick också besöka Sydafrika.

Inom kulturområdet har även museerna i de två städerna haft ett utbyte. Det mest spännande är kanske ett projekt som planeras för de kommande tre åren. Det handlar om att dokumentera människors muntliga berättelser om sin historia, en historia som inte finns nedtecknad eller dokumenterad av museerna.

I stadsdelen South End i Port Elizabeth levde människor med olika hudfärger tillsammans utan problem. Det var något som inte uppskattades av myndigheterna under apartheidtiden. Alla boende sorterades efter hudfärg och tvångsförflyttades under 60- och 70-talen till olika områden.

Tanken är att intervjua en del av dem som en gång i tiden bodde i South End och sedan göra en utställning. På motsvarande sätt planerar Göteborgs Stadsmuseum att dokumentera göteborgarnas muntliga historia.

- För Göteborg skulle det kunna innebära att vi ser hur vi har handlat i rivnings- och utbyggnadsfrågor till exempel rivningen av Annedal och vissa delar av Haga. Det var valet att riva det gamla fattigsamhället och därmed bostäderna i dessa kvarter som drev fram flyttningarna. De nya moderna bostäderna i förorterna hägrade, säger Marie Nyberg på Stadsmuseet.

De två städerna kan sedan utbyta utställningar.

Konstnärerna Britten Löfqvist, Anette de Plessis och Henriette Ousbäck bland barnen i New Brighton